Mycket att tänka på

De första dagarna efter Ronnies bortgång har gått. Jag tror att vi är i någon slags bubbla, kanske inte riktigt har fattat vad som hänt ännu. Det känns som att Ronnie är inlagd på sjukhus och vi får en chans att pusta ut som vi gjort tidigare när han varit dålig. Det är oerhört tyst och tomt här hemma och just tystnaden gör det svårt att sova.

Känslorna är lite i stand-by och alla praktiska frågor har tagit över. Idag var vi på begravningsbyrån jag och barnen. Det blev ett fint möte där vi faktiskt var ganska överens om hur vi tror att Ronnie vill ha det. Tyvärr hade han inte sagt så mycket om begravningen, kanske litade han på vårt omdöme och vår smak. Barnen var oerhört engagerade och jag måste säga att de kände sin pappa väldigt väl. Vi kommer att få ha begravningen innan skolan börjar om vilket känns väldigt bra.

Jag har också börjat gå igenom lite papper för att se vilka försäkringar Ronnie hade, vilka abonnemang och prenumerationer som måste avslutas och vad som stod på honom och på mig. Det är inte bara en sak man ska ha koll på. Samtidigt som det praktiska tar mycket tid och ork så är det också skönt att ha lite sånt att tänka på mitt i alltihopa. Det gäller bara att göra saker i rätt takt, inte stressa fram och avsluta sådant man inte är redo att avsluta eller plocka bort förrän det känns rätt.

Det har kommit många hälsningar till oss via sociala medier, meddelanden, telefonsamtal, möten på samhället och besök. Det blir samtal både om den svåra tid vi haft, men också många fina minnen som delas med oss. Det är rörande hur många som hör av sig och det känns verkligen som att vi har många som tänker på oss samt finns där om vi skulle behöva det. Jag tror inte att vi någonsin kommer känna oss ensamma och det känns tryggt.

Dela inlägget: Share on Facebook109Tweet about this on TwitterEmail this to someone

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*