Fyra blev tre

Ja, det blev ingen Kroatienresa för Ronnie. Läkarna avrådde honom från att åka då läget var instabilt och smärtan besvärlig. Såklart följde vi läkarnas råd, men det var ett tufft och tråkigt beslut. Ronnie var väldigt tydlig med att han ville att vi andra skulle åka, så det gjorde vi. Nu i efterhand har vi nog allihop insett att det var klokt att Ronnie stannade hemma. Det hade blivit tufft för honom med värmen och de svåra smärtgenombrotten han haft.

Jag, Linn och Lukas har i alla fall haft en fantastisk vecka i Makarska med sol och bad. Vi har skrattat, men även talat om allvarliga saker. Lukas har fotograferat massor och håller nu på att klippa ihop ett bildspel till pappa. Ronnie har funnits med oss i tanken hela veckan och vi har också haft med honom på messenger så han fått se lite livebilder. Den känslan som växt i mig under veckan är för det första vilken tur att jag har barnen (alla tre)! De ger mig så mycket och är mitt sällskap och bollplank  i mycket nu när Ronnie inte riktigt orkar.

Jag har också under resan funderat en del på framtiden. Det har väckts en sorg i mig när jag sett unga, medelålders och äldre par som reser och upplever saker tillsammans. De skapar minnen för livet ihop. Hur blir det med sånt nu och framöver? Jag och Ronnie kommer inte att kunna se och göra det vi pratat om länge, troligtvis inte kunna planera någon längre resa tillsammans. Vad ska man egentligen våga planera när det är så skört?  Det här gör så ont i mig att tänka på. Även om vi pratat om att försöka se oss om lite mer i närområdet så blir det långt ifrån samma sak som att leva ut sina drömmar och få dela dem med den man älskar. Så ledsamt att måsta konstatera att det inte är möjligt.

Ronnie blev kvar två veckor på sjukhuset. Infektionen fick de bukt med rätt snabbt, men så började ju smärtan krångla. De har gjort magnetröntgen men inte hittat någon ny tumör i alla fall som skulle kunna orsaka smärtan i ryggen. Just nu håller man på att byta smärtmedicin, men det är en känslig process som tar lite tid. Ronnie kom hem från sjukhuset i fredags, fick en pump med smärtmedicin att ta vid behov. Vi är så tacksamma att han gick vara kvar på sjukhuset under vår resa när det blev så besvärligt. Det har hjälpt oss alla att kunna slappna av. Stort tack också tilla alla närstående och vänner som ställt upp och tittat till Ronnie när vi varit borta!

Jag tycker nog det funkat rätt bra sedan Ronnie kom hem. Han tar sina extradoser och de verkar ha hyfsad effekt. Det är lite pyssel framförallt med det vänstra benet som är svullet pga lymfödem och ska lindas varje dag. Än vågar han inte gå på promenad själv pga trötthet och bensvaghet plus att han lätt blir andfådd, så vi får följa honom ut. Barnen har i alla fall fått sommarlov nu och jag har semester två veckor till. Vi får försöka göra det bästa av situationen och försöka få ut så mycket som möjligt av sommaren trots allt.


 

 

Dela inlägget: Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*