Ett nytt år väntar

2018… Ett år fyllt av oro, smärta och sorg. När jag blickar tillbaka är det inte mycket positivt jag minns av året. Det som gav stunder av glädje grumlades av sjukdom och elände. Fem månader har idag gått sedan allt tog slut. Ronnie fick ro och vi andra kunde slappna av. Smärtan som drabbade oss de sista timmarna i Ronnies liv har bleknat men visar sig emellanåt. Saknaden är stor men livet rullar på. Vi har ändå klarat oss bra måste jag säga. Visst finns det effekter kvar av allt vi gått igenom, men inget som vi inte kommer att klara av med lite hjälp. 

Ikväll firar vi första nyårsaftonen utan Ronnie. Nyår som var lite av ”hans” högtid. God mat och dryck i goda vänners lag älskade Ronnie. Vi får skåla för honom ikväll, ringa ut det gamla och in det nya. 2019 kan inte bli sämre än 2018, vi ska ta vara på året och försöka göra sånt vi mår bra av. För Ronnies skull. 

Med det här inlägget kommer jag att avsluta bloggandet. Jag känner inte att det tillför mig själv något att skriva om Ronnies sjukdom och då ska jag inte lägga energi på det. Jag vill tacka alla som läst och kommenterat, jag kunde aldrig tro att det som skrivits skulle nå ut till så många. Ta hand om varandra!❤️

Dela inlägget: Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

4 Comments

  1. Gott nytt år!! Det känns som jag inte har/haft energi att stötta er i kaoset på det vis jag velat! Ni ska bara veta att ni finns i mina skadade tankar!

  2. Hejsan! Tack att du delat med dig! Jag önskar att ni går emot en ljusare framtid med många fina minnen av Ronny! Lycka till! Ha det så bra! Tina

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*