Veckorna rusar iväg

Nu går tiden verkligen fort! Hösten gick ovanligt fort och har varit väldigt regnig. Igår när vi var ute och städade undan på gården kändes det som att vintern snart är här. Eftersom sommaren var bedrövlig känns det som man blev snuvad på laddningen av batterierna. Hoppas kraften räcker över vintern.

Vi fortsätter med familjeinterventionen. Förrförra träffen var det min upplevelse som var i fokus. Egentligen framkom väl inget som jag inte redan sagt till Ronnie, men det kändes så himla skönt att kunna säga vad man känner och veta att det finns utomstående i rummet som kan fånga upp det. Min känsla är också att jag och Ronnie tar till oss mer av det vi säger när det görs inför utomstående professionella. Jag tror det beror på att man känner sig trygg med att de tar tag i det som behöver tas tag i och att de hjälper oss att bolla problemen med varandra på ett sätt vi inte kan hemma.

Barnen har också varit på sina samtal. Jag tycker det verkar som de är positiva till det här. Ingen protesterade då att åka på samtalet och båda sa att det gick bra. Nästa vecka ska vi vuxna få ta del av vad barnen sagt och det känns lite pirrigt, men också väldigt spännande.

Här hemma är det stor skillnad nu när Ronnie fortsätter att må bra. Han och barnen har fått mycket bättre kontakt, de vänder sig nu lika mycket till honom som till mig. Det blir en bra avlastning för mig efter den förskräckliga tiden vi haft i sommar när Ronnie mått så dåligt.

Fortfarande bedöms jag av min psykolog vara skör och uppvisa tecken på ohälsosam stress. Jag känner mig bättre, men när vi analyserar mitt beteende tillsammans fattar jag vad hon menar. Fysiskt känner jag mig inte lika trött, men det finns en känslighet mentalt som gör att jag reagerar starkt på sådant som jag tidigare kunnat skjuta ifrån mig, viker tyder på att energidepåerna inte är speciellt väkfyllda. Det är så skönt att få hjälp att se detta och försöka hitta strategier för att bli starkare. Tyvärr har jag fått veta att min samtalskontakt kommer att byta arbetsplats i slutet av november. Det känns oerhört jobbigt. Jag vet inte om jag orkar börja om från början med en ny. Måste verkligen fundera kring detta…


 

Dela inlägget: Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

3 Comments

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*